Fusk!
Usch nu sitter jag här och skäms.. jag har fuskat idag. Ofrivilligt fusk, men ändå. Jag o Johanna brukar gå 2 varv runt åsen varje dag. Ikväll när jag gick andra varvet så blev jag kall på ryggen o bröstet och fick korta av rundan 1 kilometer. 1 jäkla kilometer, o nu sitter jag här o känner mig slö och dålig. I morgon måste jag kompensera detta om jag nu inte lyckas hitta på nån annan aktivitet ikväll som möjligen motsvarar min förlorade kilometer SUCK!
men nu jäklar!
Herre gud! Det är ju vår ute, sol och så vackert att man kan bli förblindad. Fåglar kvittrar och mitt humör är på topp. Dagens promenad va underbar och vi insåg att det inte är länge tills man kan gå i kortbyxor.. TJOOHOO jag blir alldeles sprallig och sådär vårkänslor kär. Ska bjuda några älsklingar på en försmak av sommaren idag, polkagrisglass minsann.
Sen ska jag, om jag kan sitta stilla titta på solsidan och mysa med något snyggt!
tralalalaalallalaaaala.... :-)
Sen ska jag, om jag kan sitta stilla titta på solsidan och mysa med något snyggt!
tralalalaalallalaaaala.... :-)
Helg
Fredagkväll spenderades hemma hos mig med Johanna som sällskap. Vi åt en enklare middag bestående av oxfilé, potatisgratäng och vitchokladmousse till efterrätt. Sen hade vi soffmys. Vi sjöng och Johanna spelade så vackert på sin fina gitarr. Mumsade i oss grönsaker o dipp och en o annan likör. Att min kväll skulle avslutas i en annan soffa strax efter 4 på morgonen hade jag däremot inte planerat.. Lördagen va med andra ord en dag som jag mest va trött.
Men jag fick uppleva något som jag inte minns när de senast hände, jag fick ha Ingela helt för mig själv i ett par timmar, vi va ute o åkte bil o fikade på egen hand. Hoppas jag snart får göra om det.
Kvällen bestod av ett långt bad, sova i soffan en timme för att sen dricka en kopp te och krypa under täcket halv 9! Har sedan sovit 12 timmar djup sömn. Idag vet jag inte riktigt vad som händer förutom att jag ska ta mig en härlig promenad runt åsen.
Promenad
Gick idag i missmod och hämtade Affie hos syrran, det va dags för promenad. Jag kunde ínte hålla mig längre, har varit slö hela helgen och inte gått nånting. Och jag verkligen längtade ut. Anledningen till mitt slappa leverna har varit onda benhinnor som jävlats. Fem kilometer senare var jag jublande glad, ingen smärta utan bara en lust att fortsätta gå, eller ännu hellre springa till världens ände. Men en klok kvinna sa åt mig att hålla mig kvar i skinnet och inte dra iväg för mycket o för fort så det onda ska komma tillbaka. Och jag inser att de är bästa att lyda :-)
I eftermiddag blir det Tacos hos "sambon" och kanske om jag får en promenad till.. annars om jag har tur, kanske det är nån stilig och vänlig själ som tänker bjuda mig på kaffe.
Lördag
Hade sovmorgon till halv nio vilket var väldigt skönt. Att jag sen fick otroligt gott kaffe gjorde inte starten på dagen sämre. Jag, Max och mamma tog en tur till Sveg under dagen, Max hade lång shoppinglista och hittade nästan allt han sökte. Vi tog en fika på kondis och fick sällskap av bästa Crister som även presenterade sin sambo för oss, allt som allt en trevlig tur.
Väl hemma blev vi bjudna på middag av en snygging. Nu är helgens långbad avklarat och ikväll väntar gaygalan och en kopp gott te.
Ja just det, Max har målat en skitsnygg tavla till mig idag som nu pryder väggen precis i mitt blickfång.. Så begåvad!!
Så lycklig!! Det är fluffigt, Rosa och v...
Så lycklig!! Det är fluffigt, Rosa och varmt. Hoppas jag får va kvar i detta lääänge.
Dag 24
Detta år:
Året är ganska nytt och jag har knappt lärt mig skriva 2011 ännu.. Men det har varit en härlig början.
Att det ska bli ett av de bästa åren jag haft, har jag gett mig F*N på!
Tolvslaget på nyår satte ribban, och ska året fortsätta i den stilen är jag extremt lycklig.
Har lite små mål och några höjdpunkter inplanerade för att hålla mig taggad och stå ut de där tunga vardagarna. Något av det som är tänkt att ske innan högsommaren är följande:
*Fira världens bästa mamma.
*Långfredag i Storsjö (TJOOHOO!)
*Vårruset i Sundsvall ( Fortsätt träna!!)
*Semestertripp med sonen (LÄNGTAR)
*Räkmacka på medis med the one and only (IB!)
Det viktigaste jag har inplanerat är att ständigt jobba för att bibehålla mina fina relationer med vänner, familj och käraste. Det är nämligen ett uppdrag som man ständigt måste jobba med, man får aldrig bli för bekväm och börja ta folk eller saker för givet. En relation behöver ständigt arbete, och från alla håll.. Så oj vad jag ska jobba, sparka på mig om jag blir för slapp!!
Året är ganska nytt och jag har knappt lärt mig skriva 2011 ännu.. Men det har varit en härlig början.
Att det ska bli ett av de bästa åren jag haft, har jag gett mig F*N på!
Tolvslaget på nyår satte ribban, och ska året fortsätta i den stilen är jag extremt lycklig.
Har lite små mål och några höjdpunkter inplanerade för att hålla mig taggad och stå ut de där tunga vardagarna. Något av det som är tänkt att ske innan högsommaren är följande:
*Fira världens bästa mamma.
*Långfredag i Storsjö (TJOOHOO!)
*Vårruset i Sundsvall ( Fortsätt träna!!)
*Semestertripp med sonen (LÄNGTAR)
*Räkmacka på medis med the one and only (IB!)
Det viktigaste jag har inplanerat är att ständigt jobba för att bibehålla mina fina relationer med vänner, familj och käraste. Det är nämligen ett uppdrag som man ständigt måste jobba med, man får aldrig bli för bekväm och börja ta folk eller saker för givet. En relation behöver ständigt arbete, och från alla håll.. Så oj vad jag ska jobba, sparka på mig om jag blir för slapp!!
Repris... Grattis 12 åring!!
Idag var det 12 år sedan jag låg och svettades på förlossningen. Känns helt overkligt att tiden gått så fort. Min son föddes och plötsligt fick livet en helt annan mening, den enda meningen!
Han var så allvarligt sjuk, så nära att vända om just när han kommit. Att inte veta, aldrig våga tro att han skulle bli frisk. Att göra sig beredd på det värsta. Att se sitt barn så sjuk, känna sig så förtvivlat hjälplös.. de önskar jag ingen!
När han sedan kom tillbaka efter operationen. När han gav ifrån sig sitt första ljud, den dagen han slog upp sina ögon. När vi faktiskt fick åka hem, och han var med oss. När vi började våra liv tillsammans, och verkligen förstod vad det innebär att leva.
Jag har aldrig varit så lycklig som då, och jag har aldrig känt sådan sorg som då! För trots att mitt barn överlevde, är det en sorg att gå igenom någon sådant här, man känner sorg över de barn som inte överlever, man känner sorg över att ha insett att livet inte är självklart, sorg över att man vet, att hur gärna man än vill, kan man inte styra över liv och död- inte ens när det gäller sina egna barn.
Min son är den absolut klokaste, vänligaste och mest omtänksamma människa jag känner. Han är så mjuk och så otroligt hjälpsam. Han är en filosof och en poet. Han målar fantastiska tavlor och skriver hjärtslitande dikter om ljus och mörker. Han slösar med kärlek och ställer alltid upp för sina närmaste. Han är blödig och förstående. Har så lätt till både skratt och gråt. Han blir rörd av vackra ord och förtvivlad när någon far illa. Jag är så otroligt stolt över denna härliga kille.
Dag 23
Mina ambitioner:
Oj va svårt att svara på, jag vill så mycket men kan inte riktigt komma överens om vad jag ska satsa helhjärtat på och inte.
En ambition är att komma i form igen och jag är helt inriktad på det. En annan är att jag på något sätt, eller i någon form ska komma tillbaka till apoteket och arbeta igen.. jag saknar verkligen jobbet där och det känns tråkigt att ha en utbildning om jag inte använder mina kunskaper. Sen behöver det nödvändigtvis inte innebära att jag ska sluta med det jag gör nu.
Ambitioner om att jag ska göra mitt yttersta för att min son ska leva ett friskt, tryggt och härligt liv är nog de viktigaste. Och att jag satsar på utmaningar och utvecklingsmöjligheter så fort jag får chansen.
Oj va svårt att svara på, jag vill så mycket men kan inte riktigt komma överens om vad jag ska satsa helhjärtat på och inte.
En ambition är att komma i form igen och jag är helt inriktad på det. En annan är att jag på något sätt, eller i någon form ska komma tillbaka till apoteket och arbeta igen.. jag saknar verkligen jobbet där och det känns tråkigt att ha en utbildning om jag inte använder mina kunskaper. Sen behöver det nödvändigtvis inte innebära att jag ska sluta med det jag gör nu.
Ambitioner om att jag ska göra mitt yttersta för att min son ska leva ett friskt, tryggt och härligt liv är nog de viktigaste. Och att jag satsar på utmaningar och utvecklingsmöjligheter så fort jag får chansen.
Bumblebee <3
Underbara vän som proppar mig full av energi och glädje. Tycker det är så häftigt att vi kan umgås nästan dygna runt, gå en mil nästan varje dag och ändå ha hur mycket som helst att prata om, o skratta åt, o planera och fantisera.. Vi borde egentligen skriva ner allt till framtida eventuella formsvackor :-D
Dag 22
Min favoritplats:
Där jag kan vila både kropp och själ, finna lugn och ro. Platsen som sådan är ingen fast punkt utan där den uppstår för stunden.
Några platser där det ofta uppstår är följande; i en solgrop på vårvintern, med en mugg oboy & punch. I famnen på den jag älskar en söndagmorgon. En kväll med sonen när vi pratar och skrattar hjärtligt om livets härligheter.
Min familjs närvaro över ett sällskapsspel o massor av tok. I badkaret med en doftande badbomb från lush. Alltså när som helst och var som helst bara den där känslan av "lyx" och trygghet uppstår.
Där jag kan vila både kropp och själ, finna lugn och ro. Platsen som sådan är ingen fast punkt utan där den uppstår för stunden.
Några platser där det ofta uppstår är följande; i en solgrop på vårvintern, med en mugg oboy & punch. I famnen på den jag älskar en söndagmorgon. En kväll med sonen när vi pratar och skrattar hjärtligt om livets härligheter.
Min familjs närvaro över ett sällskapsspel o massor av tok. I badkaret med en doftande badbomb från lush. Alltså när som helst och var som helst bara den där känslan av "lyx" och trygghet uppstår.
Dag 21
Mina rädslor:
Jag är riktigt fruktansvärt mega rädd för spindlar, får kallsvettningar och kräkkänslor av dom..¨
Jag är mörkrädd och jätte rädd för att kräkas.
Rädd för att åka båt, flyga och att åka bil med idioter.
Men min största rädsla är att jag eller någon i familjen ska bli allvarligt sjuk eller skadad.
Man skulle ju kunna säga att jag är rädd för det mesta som jag inte kan ha kontroll över.. Svårt att påverka om ett flygplan ska störta eller inte, eller om man ska hålla sig frisk och spindlar o andra äckliga djur som inte borde finnas kan jag tyvärr inte heller kontrollera.
Detta är en länk jag lagt upp förut, men detta är min totala mardröm. Skulle detta hända hade jag tvärdött..
http://www.expressen.se/1.298931
Jag är riktigt fruktansvärt mega rädd för spindlar, får kallsvettningar och kräkkänslor av dom..¨
Jag är mörkrädd och jätte rädd för att kräkas.
Rädd för att åka båt, flyga och att åka bil med idioter.
Men min största rädsla är att jag eller någon i familjen ska bli allvarligt sjuk eller skadad.
Man skulle ju kunna säga att jag är rädd för det mesta som jag inte kan ha kontroll över.. Svårt att påverka om ett flygplan ska störta eller inte, eller om man ska hålla sig frisk och spindlar o andra äckliga djur som inte borde finnas kan jag tyvärr inte heller kontrollera.
Detta är en länk jag lagt upp förut, men detta är min totala mardröm. Skulle detta hända hade jag tvärdött..
http://www.expressen.se/1.298931
Dag 20
Det här får mig att gråta:
Jag är superblödig och gråter säkert någon liten tår varje dag. Filmer och böcker gråter jag ofta till. men mest är det min son som får mig att gråta. Han berör mig så ofta. Skriver dikter och brev till mig om djupa eller glada saker, starka ord som sliter hjärtat ur kroppen på mig.
Jag gråter när jag ser barn uppträda, eller av glädje när jag hör ett riktigt smittande klingande skratt. När jag är riktigt heligt förbannad gråter jag också. Jag gråter när någon jag tycker om lyckats med något eller övervunnit något tufft, när nån i min närhet mår dåligt och när jag är extremt lycklig. Tårar har jag gott om verkar det som...
Jag är superblödig och gråter säkert någon liten tår varje dag. Filmer och böcker gråter jag ofta till. men mest är det min son som får mig att gråta. Han berör mig så ofta. Skriver dikter och brev till mig om djupa eller glada saker, starka ord som sliter hjärtat ur kroppen på mig.
Jag gråter när jag ser barn uppträda, eller av glädje när jag hör ett riktigt smittande klingande skratt. När jag är riktigt heligt förbannad gråter jag också. Jag gråter när någon jag tycker om lyckats med något eller övervunnit något tufft, när nån i min närhet mår dåligt och när jag är extremt lycklig. Tårar har jag gott om verkar det som...
Dag 19
Mina tre största intressen:
1. Musik, jag är uppväxt med massor av musik, sång och glädje och det sitter djupt rotat. Musik betyder allt och behövs varje dag för att förmedla och skapa olika sinnesstämningar.´Jag lyssnar på musik nästan dygnet runt och lyssnar jag inte sjunger jag själv. Glad att ha en son som är lika intresserad så det spelas och sjungs så mycket som det gör här hemma..
2. Att skriva o läsa, jag använder kanske inte språket särskilt avancerat här och skriver ju egentligen inte om något särskilt. Men annars skriver jag dagböcker, noveller, barnberättelser, dikter och många många brev i stort sett varje dag. Jag brukar när jag är ensam gå o fundera ihop olika händelser i huvudet som jag sedan skriver ner... När jag annars behöver koppla av läser jag gärna och mycket.. Mest kärleksromaner men annars gärna biografier eller varför inte en läkarbok.
3. Baka, det gör jag ganska ofta och det är min terapi. Jag älskar att knåda deg och att stå o pilla med tillverkning av sockerblommor till någon cupcake.. Skulle önska mig obegränsat med ingredienser och hjälpmedel så jag kunde baka det jag får lust med för stunden utan att behöva handla eller planera först.. det är nämligen inte min starka sida. Men baka är roligt, skapande och förhoppningsvis gott.
Dag 18
Något som får mig att må bra:
Att veta att du finns där. Att sitta nära dig och hålla din hand, att se dig i ögonen och inse att jag är precis så där lycklig som det känns i kroppen. När vi i samförstånd skrattar åt samma saker, eller utbyter blickar och ordlöst för en konversation om det som händer runt omkring. När du kramar mig och det känns som om jag smälter ihop med dig och att jag är tryggast och mest omhändertagen i världen. Att känna bekräftelse och detta kärleksrus. Att veta att du, eftersom du känner mig innan och utan tycker om mig precis som den jag är och jag kan sitta där utan att göra mig till eller försöka vara något jag inte är. Att vakna på morgonen och känna att oavsett vad som drabbar mig idag, så finns du där och sätter guldkant på vardagen.
De sista fem minutrarna innan jag går hem, som får mig att längta tills vi ses nästa gång. Hela vackra underbara du gör mig obeskrivligt lycklig.
Att veta att du finns där. Att sitta nära dig och hålla din hand, att se dig i ögonen och inse att jag är precis så där lycklig som det känns i kroppen. När vi i samförstånd skrattar åt samma saker, eller utbyter blickar och ordlöst för en konversation om det som händer runt omkring. När du kramar mig och det känns som om jag smälter ihop med dig och att jag är tryggast och mest omhändertagen i världen. Att känna bekräftelse och detta kärleksrus. Att veta att du, eftersom du känner mig innan och utan tycker om mig precis som den jag är och jag kan sitta där utan att göra mig till eller försöka vara något jag inte är. Att vakna på morgonen och känna att oavsett vad som drabbar mig idag, så finns du där och sätter guldkant på vardagen.
De sista fem minutrarna innan jag går hem, som får mig att längta tills vi ses nästa gång. Hela vackra underbara du gör mig obeskrivligt lycklig.
Dag 17
Något som gör mig upprörd:
När människor trampar på andra och låter sin egen egoism stå i vägen för sunda relationer. Att man har en inställning om att JAG är viktigast och jag skiter i alla andra. Jag ska först mest och bäst och råkar jag trampa på någons tår eller göra någon besviken efter vägen så kan det inte hjälpas. De som lever i sitt eget universum i en jäkla bubbla där ingen annans vilja, önskan eller behov får ta någon plats. BU för sånt!
När människor trampar på andra och låter sin egen egoism stå i vägen för sunda relationer. Att man har en inställning om att JAG är viktigast och jag skiter i alla andra. Jag ska först mest och bäst och råkar jag trampa på någons tår eller göra någon besviken efter vägen så kan det inte hjälpas. De som lever i sitt eget universum i en jäkla bubbla där ingen annans vilja, önskan eller behov får ta någon plats. BU för sånt!
Dag 16
Mina vänner:
Är underbara, speciella och väl utvalda individer. Det finns en handfull riktigt värdefulla goda vänner omkring mig som jag är grymt tacksam över att ha. Vi kan varandra innan och utantill och ställer upp för varandra i alla lägen. Jag skulle vara väldigt naken och tom om ni försvánn..
Jag älskar att promenera och prata skit med er, att sitta länge med en thé kopp och lösa världsproblemen. Att krama om varann när någon av oss är ledsna och gråta varandras tårar och att ligga dubbelvikt på golvet av skratt.
Att vi kan prata om allt och att vi kan sitta tillsammans utan att behöva prata utan är helt tillfreds med varandras tysta sällskap bara. Jag är trygg med er och behöver er. Jag älskar det faktum att vi är så lika och ändå så otroligt olika. Att vi lär varandra och ger varandra. Jag älskar er sanslöst mycket!
Datorhaveri... :-(
Datorhaveri... :-(
Dag 15
Något jag ångrar;
Jag går inte omkring och ångrar saker som jag gjort. Har fullt upp med att njuta av livet dag för dag. Det går ju inte att göra något ogjort eller ändra något som redan skett till något bättre. Jag anser att man ska släppa det förflutna eftersom det redan hänt och inte heller oroa sig för framtiden då man inte vet om man lever i morgon. Lev varje dag som den vore den sista.
Ska jag nu skriva något som jag ångrar är det att jag inte kom till den insikten tidigare, att jag inte värderat mitt eget liv så högt som jag borde och tagit vara på chanser som givits, att jag haft fullt upp med att försöka hjälpa andra och glömt mig själv. Det är slut på det nu och nu blickar jag bara framåt och tar vara på alla dagar och njuter av lyckan och kärleken.
Jag går inte omkring och ångrar saker som jag gjort. Har fullt upp med att njuta av livet dag för dag. Det går ju inte att göra något ogjort eller ändra något som redan skett till något bättre. Jag anser att man ska släppa det förflutna eftersom det redan hänt och inte heller oroa sig för framtiden då man inte vet om man lever i morgon. Lev varje dag som den vore den sista.
Ska jag nu skriva något som jag ångrar är det att jag inte kom till den insikten tidigare, att jag inte värderat mitt eget liv så högt som jag borde och tagit vara på chanser som givits, att jag haft fullt upp med att försöka hjälpa andra och glömt mig själv. Det är slut på det nu och nu blickar jag bara framåt och tar vara på alla dagar och njuter av lyckan och kärleken.
Karantän
Min son har legat magsjuk och vi har suttit här hemma enamma på kvällarna.. inget tedrickande besök och ingen påhälsning någonstans.. Börjar verkligen sakna mina nära o kära.
Tur att Johanna vågar umgås lite med mig ändå, vi har tagit långa pratiga promenader och träffats några andra korta stunder..men alla andra som jag vanligtvis träffar har jag fått avstått.
Min kära systerson fyllde ett år idag, de kändes lite trist att va där en kort stund utan att kunna ge han en riktig födelsedagskram.. men snart så borde vi väl räknas som säkra att umgås med igen så jag slipper ut ur karantänen jag är satt i.
Saknaden är stor!
Tur att Johanna vågar umgås lite med mig ändå, vi har tagit långa pratiga promenader och träffats några andra korta stunder..men alla andra som jag vanligtvis träffar har jag fått avstått.
Min kära systerson fyllde ett år idag, de kändes lite trist att va där en kort stund utan att kunna ge han en riktig födelsedagskram.. men snart så borde vi väl räknas som säkra att umgås med igen så jag slipper ut ur karantänen jag är satt i.
Saknaden är stor!
Dag 14
Min bästa vän:
Älskade mamma, min allra bästa vän. Jag har några riktigt nära underbara vänner som alltid finns där och är fantastiska. Men ingen klår någonsin min mamma.
Vi har en djup och öppen relation. Jag har alltid kunnat prata med mamma om precis allt, och då menar jag allt!
Jag tror inte det är något hon inte vet om mig, och är det något jag inte sagt vet hon det ändå. Hon har ett riktigt 6:e mammasinne och vet precis när de är dags att komma, ringa eller låta mig va helt ifred. Vi har heller aldrig varit osams. Inte nu och inte när jag var liten eller tonåring heller. Det fanns aldrig nån anledning. Jag kan faktiskt inte förstå de som tyckte deras föräldrar var pinsamma eller jobbiga och ändå värre idioter. Jag skulle aldrig kunna säga ett ont ord om mamma, aldrig kunna svära åt henne eller be henne va tyst. FRUKTANSVÄRT skulle det kännas, det finns inget som någonsin skulle vara värre än att känna att mamma var ledsen eller besviken på mig.
När Max föddes och var svårt sjuk fanns det inte en tvekan om att hon skulle följa med till Lund som stöd, hon ställer alltid upp förbehållslöst för alla oss. Oavsett om det gäller stora eller små saker så kan man alltid lita på mamma. Hon står där redo att slåss för oss, att kämpa sig blodig om så behövs. Alltid lugn, väldigt trygg och så vänlig. Jag har inte hört henne prata skit om en enda levande varelse någon gång. Till hundra procent kan man lita på mamma, man kan va så jäkla arg och ledsen över något och hon står där med sitt lugn, sin famn och bara ger en vad man behöver.
Jag vet ingen som är så stark, som klarar sig igenom motgångar och en rätt tuff barndom med ett leende på läpparna och ett jävlar annamama som säger att allt går, allt blir precis så bra som man gör det till.
Mamma som har ett skratt som inte liknar något annat, men som är otroligt smittsamt. Mamma som är som hulken, alla bestick är alltid böjda, stekspadar och andra redskap går ofta av..
Mamma som fick ett ryck ibland och brottade ner pappa på köksgolvet när vi andra satt med gapande munnar o försökte äta middag.
Mamma som hela tiden gör bort sig, och bjuder på det! osanolika saker händer nämligen där hon går fram.. jag vet ingen annan som krockat med en spegel TVÅ gånger i tron om att det finns ett spännande rum där inne och inte reagerar mer än att " hm, va den där kvinnan va lik mig" när hon möter sig själv i spegeln..
Eller som går på julskyltning i en brun och en svart sko, ena lågklackad den andra hög utan att under hela kvällen förstå varför man haltar..
Mamma är underbar, sjunger egna sånger och bakar o lagar gott. Om hon fick bestäma och hade möjligheten skulle hon rädda alla ensamma och ledsna barn i hela världen.
Mamma är min absolut bästa vän och jag älskar henne mest i världen!!
Älskade mamma, min allra bästa vän. Jag har några riktigt nära underbara vänner som alltid finns där och är fantastiska. Men ingen klår någonsin min mamma.
Vi har en djup och öppen relation. Jag har alltid kunnat prata med mamma om precis allt, och då menar jag allt!
Jag tror inte det är något hon inte vet om mig, och är det något jag inte sagt vet hon det ändå. Hon har ett riktigt 6:e mammasinne och vet precis när de är dags att komma, ringa eller låta mig va helt ifred. Vi har heller aldrig varit osams. Inte nu och inte när jag var liten eller tonåring heller. Det fanns aldrig nån anledning. Jag kan faktiskt inte förstå de som tyckte deras föräldrar var pinsamma eller jobbiga och ändå värre idioter. Jag skulle aldrig kunna säga ett ont ord om mamma, aldrig kunna svära åt henne eller be henne va tyst. FRUKTANSVÄRT skulle det kännas, det finns inget som någonsin skulle vara värre än att känna att mamma var ledsen eller besviken på mig.
När Max föddes och var svårt sjuk fanns det inte en tvekan om att hon skulle följa med till Lund som stöd, hon ställer alltid upp förbehållslöst för alla oss. Oavsett om det gäller stora eller små saker så kan man alltid lita på mamma. Hon står där redo att slåss för oss, att kämpa sig blodig om så behövs. Alltid lugn, väldigt trygg och så vänlig. Jag har inte hört henne prata skit om en enda levande varelse någon gång. Till hundra procent kan man lita på mamma, man kan va så jäkla arg och ledsen över något och hon står där med sitt lugn, sin famn och bara ger en vad man behöver.
Jag vet ingen som är så stark, som klarar sig igenom motgångar och en rätt tuff barndom med ett leende på läpparna och ett jävlar annamama som säger att allt går, allt blir precis så bra som man gör det till.
Mamma som har ett skratt som inte liknar något annat, men som är otroligt smittsamt. Mamma som är som hulken, alla bestick är alltid böjda, stekspadar och andra redskap går ofta av..
Mamma som fick ett ryck ibland och brottade ner pappa på köksgolvet när vi andra satt med gapande munnar o försökte äta middag.
Mamma som hela tiden gör bort sig, och bjuder på det! osanolika saker händer nämligen där hon går fram.. jag vet ingen annan som krockat med en spegel TVÅ gånger i tron om att det finns ett spännande rum där inne och inte reagerar mer än att " hm, va den där kvinnan va lik mig" när hon möter sig själv i spegeln..
Eller som går på julskyltning i en brun och en svart sko, ena lågklackad den andra hög utan att under hela kvällen förstå varför man haltar..
Mamma är underbar, sjunger egna sånger och bakar o lagar gott. Om hon fick bestäma och hade möjligheten skulle hon rädda alla ensamma och ledsna barn i hela världen.
Mamma är min absolut bästa vän och jag älskar henne mest i världen!!
